Den store Gargantuas förskräckliga leverne
Under helgen har jag plöjt igenom kioskvältaren, Gargantuas förskräckliga leverne.
Boken handlar om den stora jätten Gargantua som accepterade kyrkans läror bara hans kroppsbehov blir tillfredställda. Han kämpar förtvivlat med att hitta det bästa material som går att torka sig i baken med, han testar allt mellan himmel och jord. Kanske är sidentyg det skönaste och mest stimulerande, eller varför inte en hönas mjuka fjädrar?
Andra och liknande skrönor avhandlas vidare i boken som slutar med att såsmåningom inser jätten dock den fria tankens överlägsenhet – och blir därmed en renässansmänniska.
Författaren Francios Rabelais föddes 1949 i Chinon. Förutom att vara författare är han också en väldigt skicklig läkare. Under en tid som munk studerade han också språk. Han har tidigare skrivit, Den gudomliga flaskans orakel, Gyckelmakaren Panurge och han giftasfunderingar, Pantagruel de törstigas konung och den märkvärdiga resan till Bacbuc.
Hans stil är knasig och påhittig. Han hoppar mycket mellan olika idéer och han använder sig av riktig fakta, citat och råa skämt. Texten är vildvuxen och yppig. Den store Gargantuas förskräckliga leverne är en av de fem böckerna som är en skämtsam omskrivning av det franska samhället under 1500- talet.
De lärda kritikerna tycker att boken är en hemsk upplevelse och ger den väldigt dåligt betyg. De påstår att boken är endast till för dem som förtär alkohol och har samlag.
Men jag personligen tycker att det är en rolig bok och jag rekommenderar att läsa den.
Av: ISA
